Vad betyder mat för mig?
Det är en fråga som kan vara enkel att svara på men samtidigt väldigt svår. Till en början kanske svaret är ”något man äter” men är allt man äter mat? För vissa kanske mat är något som äts till frukost, lunch eller middag medan mellanmålen klassificeras som något annat. Är vätska mat? Kanske, kanske inte. Det är flytande, så kanske inte men är soppa mat? Det blir ganska snabbt i det närmaste filosofiska frågor.
För mig är mat något som ger mig energi och allt min kropp behöver, såklart. Men det är också mer än så. Det är en koppling till andra kulturer och generationer eller ett sätt jag just den dagen har gett utlopp för min kreativitet. Det är en glädje som är svår att beskriva när en bullplåt kommer ut och är perfekt gräddade eller när den konstiga kylskåpsrensningen blir det bästa som har ätits den veckan. Eller den lilla dans jag gör på stolen när en maträtt är sådär extra god och hela upplevelsen ticks all the boxes.
Men för att tala klarspråk, livet är inte så att maten blir perfekt varje gång eller att alla smaker sitter som ett smäck i kylskåpsrensningen. Det kan bli rent ut sagt skräp också och då är mat precis vad det låter som. Varken mer eller mindre. Det är mat, något som äts för att ge kroppen den energi som behövs för att orka med allt som ska orkas med. För att hjärtat ska slå och hjärnan ska tänka. Idag var en sån dag. Middagen blev inte alls så bra som den skulle kunnat bli. Pumparavioli lät som en perfekt middag en dimmig novemberdag och skulle ätas med lite purjo, rödlök, edamamebönor och lite grädde som en sås. Det blev en konstig kombo. Pumpan var söt och nötig och slog nästan över till blommig som inte alls gifte sig med syran och sötman som löken gav. Jag hade inte lagt en energi som jag borde på att smaka upp måltiden utan blandade bara ihop det och åt det. Ätbart men inte nödvändigtvis njutbart. Det var mat och jag behöver inte njuta av varje tugga som jag toppar i munnen men visst ger en god måltid lite guldkant på vardagen?
Samtidigt, det faktum att jag kan tycka maten inte blev god, att jag kan förvänta mig att ibland få sittdansa på min stol för att maten ger den där extra dimensionen är en otrolig lyx och privilegie. Runt om i världen men också i Sverige lever många människor med brist på mat och vatten, ekonomi, klimat, sjukdomar, ensamhet eller vad det nu kan vara. Listan kan göras lång. Något som är så livsviktigt är en brist och en del av världens befolkning lever ett liv där det är helt möjligt och i det närmast en rättighet att välja vad man ska äta. Äta lokalt, bara ekologiskt, LCHF, inget socker, extra protein eller helt enkelt enligt kostråden ett land har är inte all förunnat. Detta är en av alla aspekter som gör kostvetenskapen så rolig just för att det är så komplext, det tycker jag i alla fall.
